Linda Thorén – engagemang #blogg100 – dag 31

Linda Thorén volontär


Jag heter Linda Thorén och är nyss fyllda 20år. På gymnasiet läste jag teknik i Norrköping där jag också bott de första 19 åren av mitt liv. Det senaste året har jag gått Mullsjö folkhögskola på volontärlinjen Global där jag har läst mycket om bland annat mänskliga rättigheter, miljö och kultur och bor nu i Swaziland och arbetar som volontär i tre månader. Här trivs jag som handen i handsken!
Linda bloggar även på ”Livin in Swaziland”, klicka här för att läsa!

Engagemang

Engagemang kan se ut på så många olika sätt. Jag bor nu i Swaziland och har engagerat mig i mycket arbete här. Jag räknar och sorterar medicin på en klinik och jag undervisar i de ämnen jag kan på en mellanstadieskola. Vi gör mycket pratiskt och våra vänner här är tacksamma för det arbetet vi gör. Men de största förändringarna jag varit med om är de som skett när jag engagerat mig i människor, i möten med personer, och det är ömsesidigt!

Tjejerna på internatet där vi bor pratar nu om jämställdhet och på den skola vi arbetar bestraffar man inte längre eleverna med slag och man är medvetna om vad som står i barnkonventionen. Själv ser jag på stress på ett annat sätt och har lärt mig uppskatta det väldigt mycket.

Att få se på saker från andra vinklar än vad man är van vid, att få nya erfarenher, andra ideal, andra sätt att tänka, nya idéer och att få höra historier från människor tror jag är superviktigt och kan rädda livet på många. Att möta människor, engagera sig i människor och lyssna till vad de har att säga tror jag kan leda till hur mycket gott som helst.

Både i Swaziland och i Sverige möter man människor som mår dåligt och överallt kan ett möte förändra! Behoven är olika, men vi har ofta lösningar på varandras problem.

I Swaziland finns ingen brådska och man hjälper alltid till där man tror att det behövs. Ordet ensamhet har de svårt att förklara vad det skulle innebära men när man pratar om gemenskap och kärlek räcker inte orden till. Människors mat, pengar och sjukvård räcker dock inte heller till.

I Sverige finns problemen kanske mer i stress, ensamhet och prestationsångest och vi måste tänka på att inte vara själviska. Jag tror vi måste bli bättre på att se andra och försöka göra deras värld lite lättare, och det behöver inte ens vara en uppoffring! Engagerar man sig i ideellt arbete och utför vardagliga goda gärningar känner man sig uppskattad och älskad i vardagen.

Vi har väldigt mycket möjligheter att göra gott och då bör vi göra det! Det behöver inte betyda att man måste åka ut till Afrika eller sälja allt man äger. Börja med att le, hälsa på folk, sluta vara rasist, respektera människor, engagera dig i människor och se människor! Vara lite vänligare än nödvändigt!

Det kommer göra gott mot dig själv, Sverige och resten av världen!

/Linda Thorén

 

You may also like...