Osjälviskt handlande för välgörenhet – 36. #blogg100

Idag börjar jag med att slänga ut några frågor med fokus på ”att ge”:

– Vad behövs för att få människor att agera?

– Och finns det verkligen ett osjälviskt handlande? 

Igår kväll tittade jag på dokumentärfilmen ”AFK”, om Pirate Bay målet, som jag bara i förbigående vill passa på att rekommendera för alla er som inte sett än. Och kort efter dokumentären blev jag plötsligt inkastad i en rejält hemsk och rörande berättelse i ”du-form” om att ”jag” inom kort skulle bli hemlös, tappa bort mina barn, förlora allt…en film om att tappa fotfästet och att få hela sin trygghet totalt raderad från livet… Det var en kortfilm från UNHCR om människor i Syrien och de liv där som slås i spillror varje dag, varje timme, varje minut.   

Jag brukar tänka att filmer och bilder som ber om stöd genom att ta upp tragedier inte är lika ”verksamma” längre, dvs att vi sett så många gråtande barn och krigsdrabbade familjer dagligdags på tv:n att de till viss del får motsatt effekt, att det upplevs som ett billiga knep för att få oss ”att ge” pga dåligt samvete, eller att man blir så illa berörd att man byter kanal istället för att engagera sig. Jag vet…det kanske är fördomsfullt och så, men jag har tänkt så…

Men denna film…jag vet inte om det var den sena timmen och kontrasten till dokumentären om ”Pirate Bay”, men den grep tag i mig otroligt starkt att jag direkt gick in på UNHCRs sida och ”agerade” på det sätt jag enklast och snabbast kunde göra, genom att donera pengar… 

 Flyktingar Syrien

Så det som krävdes för att få mig att ”agera” var alltså att pocka på det dåliga samvetet att uppleva igenkänning; ”det kunde varit min familj”.

Var detta ett ”osjälviskt” handlande? Jag vet faktiskt inte, jag ”agerade” ju på grund av igenkänning, det vill säga tragedin kom nära, och då är oftast steget till att agera mycket kortare. Så kanske ”gav” jag för att bidra till att det inte ska hända mig? Alltså utefter en ”självisk” känsla…

Det man iallafall kan sluta sig till var att det behövdes ett tydligt incitament för att få mig att ”agera”.

Johan Ronnestam tar upp samma fråga i sin blogg idag ”What makes people take action?” men där hans fokus ligger på ”varumärken”, dvs vilka varumärken får vårt engagemang. I bloggen beskriver han dagens människa som en person som blivit både bortskämd och lat, vilket betyder att framgångsrika varumärken och produkter alla handlar om att göra saker och ting lättare för oss.

”Making something help people do less is the perfect recipe for a successful product.”

Jag håller helt med Johan även från perspektivet att agera för välgörenhet, om vi bara behöver stoppa några kronor i en ”bössa” klicka på en knapp, skicka ett enkelt sms, skanna en kod etc för att skänka pengar, ja då kan vi tänka oss att göra det, men…om vi måste leta upp en specifik sida, klicka oss igenom flera sidor registrering och skriva långa kortnummer…ja då är konverteringsgraden extremt låg. Framförallt eftersom många kommer att ge upp längst vägen, eller kanske inte ens orkar försöka.

Då behöver ju istället incitamentet vara väldigt tydligt, för jag misstänker att det är fler än jag som inte agerar ”helt” osjälviskt och rakt upp och ner, vi behöver oftast en spark i baken.

Eller så är det en väldigt enkel välgörenhetstjänst som saknas, en tjänst där man bara behöver göra ett par klick sedan voilá…eller kanske helst av allt, någon som gör det åt oss?

Vad får er att agera för välgörenhet och vilket sätt passar er om ni ska ”ge”? Kommentera gärna nedan. 🙂

Ha en fortsatt härlig dag,
//Christian

You may also like...

2 Responses

  1. 2013-03-01

    […] by Christian Hertz on Mar 1, 2013 TweetAngående marknadsföring som får oss att “agera” för välgörenhet, så är det ju som sagt inte enbart tragedier som fungear, det kan ju vara […]

  2. 2013-03-05

    […] kanske det är “lätt” men steget är konstigt nog ofta ganska stort att ta. Jag har nämnt det tidigare i bloggen: att det bör vara så enkelt som möjligt för att få många att engagera sig, men samtidigt om […]