Bloggpost 100 av #blogg100

Ojojoj, då var vi helt plötsligt där… Dag etthundra av utmaningen blogg100.

Helt klart är det så att jag inte visste vad jag gav mig in på när jag hängde på Fredrik Wass utmaning till alla bloggare att skriva och publicera en bloggpost varje dag i hundra dagar. (Läs mer om blogg100 på bisonblog)

Vissa dagar har det visserligen varit ganska så skönt och lite av en befrielse att få skriva, men de flesta dagar, framförallt i början, har varit förknippade med mycket prestationsångest. Men det är väl precis det som är grejen, att tvinga sig att skriva och publicera utan att inspirationen måste infinna sig.

Eller som Edison uttryckte det:

För att kunna komma framåt och verkligen leverera kan man ju inte sitta och vänta på att det perfekta inlägget ska infinna sig, eller att någon annan ska lösa det. Nej det är bara att se till att kavla upp ärmarna och hugga tag i det själv. Men vissa gånger har inte tiden räckt till för både Pennybridge och blogg, så som tur är har jag haft god hjälp av mina vänner och kollegor Daniel och Axel som gästat ett gäng gånger med sina excellenta inlägg, något ni kan räkna med att få läsa mer av framöver!

Så tack Fredrik Wass för ett mycket uppskattad och framförallt lärorik utmaning!
För visst är det väl så att ”har man bara vågat ta det första steget så har man redan kommit långt!”

Men tro nu inte att Pennybridge blogg kommer att läggas ner bara för att blogg100 är över, nej nej, vi kommer att fortsätta att skriva och berätta om vår tjänst, om välgörenhet om sociala medier och om allt som väcker vårt intresse.

Och framförallt, vi kommer att presentera flertalet ”gästbloggare” framöver, listan består just nu av sex stycken personer men vi fyller gärna på den med fler. Så tveka inte att höra av er om ni är intresserade av att vara en av våra gäster!
Kontakta oss här.

Men nu kära vänner, nu tänker jag avsluta mitt etthundrade inlägg och ta en paus på en dag eller två och bara njuter av att ha nått målet. 🙂

Och återigen glöm inte…var alltid generös, även om det bara handlar om ge bort ett leende!
Kram på er.
//Christian