Reklam & kan man köpa lycka? – 16. #blogg100
Idag blir det spridda tankar från artiklar jag läst under dagen, och utan någon direkt slutledning, håll tillgodo. 🙂
Pro bono
”Syns man inte finns man inte” är ett ofta använt talesätt, som stämmer alltför bra. För att få uppmärksamhet och ”finnas till” måste man som företag marknadsföra sig. Något som tyvärr också gäller för välgörenhetsorganisationer hur märkligt det än kan kännas, för visst vore det ju bättre om organisationernas reklambudget (som ofta är ganska stora) hade kunnat gå till de ändamål de stödjer istället.
Lyckligtvis har pro bono arbeten blivit mer och mer vanligt och nästintill kutym bland små och medelstora företag, ex. advokater, reklam/pr-byråer etc. Dels för att vi i större utsträckning vill vara behjälpliga till dom som har det sämre än oss och framförallt genom välgörenhet, men också då företagen själva till viss del kan bygga egen marknadsföring med hjälp av sin pro bono insats.
Jag upplever att det är ganska ofta jag ser företag idag som använder sig av välgörenhet i sin ”marknadsföring” en budget som på detta vis inte alls blir lika hårt belastad som om de köpt helsidor i en större dagstidning etc. Jag hittade ett dagsfärskt exempel: en inredningsbutik i Sunne som istället för att köpa reklam skänker en del av sin vinst till ”Min stora dag” och enbart pga det har de lyckats få uppmärksamhet/en artikel i Värmlands Folkblad, bra reklam för ett nystartat företag, som ju självklart kommer att bära med sig ett ”gott” rykte ett bra tag framöver.
Apropå att synas…
Kan man köpa lycka?
Läste idag en intressant artikel om Nina Hoas som är filantropirådgivare (spännande yrke) på banken UBS i Zurich. Hon var på Entreprenörskapsforum och pratade om ”varför människor ger bort pengar”.
”Man säger att pengar inte kan köpa lycka, men när man kan ge pengar till något som gör andra lyckliga, då kan pengar faktiskt köpa lycka”
Bland annat pratade Nina om att filantroper i större utsträckning nu än förr ger pengar medan de lever, vilket innebär att de har möjlighet att vara med och bestämma vart och hur pengarna ska användas. Ett sätt att faktiskt ”köpa lycka”.
Hon benämner också unga filantroper som sociala entreprenörer och tar ett väldigt bra ex:
”En person med en autistisk son som likt många autistiska personer har perfekt bildminne. Han skapade ett rekryteringsföretag som hyr ut autistisk personal som med sina speciella förutsättningar passar väl för vissa typer av arbetsuppgifter. På så sätt minskar arbetslösheten bland autistiska personer samtidigt som både företag och samhälle får tillgång till tidigare outnyttjade resurser.”
En härlig berättelse, och jag hoppas och tror att vi kommer att få höra många liknande framöver.
Och angående att ”köpa lycka” vill jag gärna avsluta med Michael Norton Ted talk: ”If you think money can’t buy you happiness you’re not spending it right”
Godnatt och extra mycke #nätkärlek till er alla
//Christian
