Maria Gustafsson – Om värdet av den utsträckta handen.
Idag presenterar vi stolt vår fjortonde sommarbloggare Maria Gustafsson.
Maria är den nyfikna beteendevetaren som gärna gör skillnad i vardagen. I smått och i stort. Hon har en stark drivkraft för att utveckla, förändra och förbättra. Därför startade hon knytkonferensen WebCoast som genomförts tre år i rad sedan 2011.
Maria utsågs hösten 2012 till Årets gränslöst Västsvensk 2012 av Västsvenska Handelskammaren.
I yrkeslivet driver Maria sedan 2005 företaget MIKU med fokus på kommunikation och utveckling. Övrig tid fördelar hon mellan att vara med sin stora familj, utveckla nya mötesplatser och med att blogga. Och att prova på något helt nytt med ojämna mellanrum. För Maria har som motto: Att nå längre, må bättre och ha roligare på vägen!
Är det viktigt att göra gott i livet?
Mitt svar är ett rungade ja!
Klart att vi ska göra gott i livet. Erbjuda en hjälpande hand till den som behöver den. Motsatsen är ju så tråkig att den vill jag inte ens tänka på. Motsatsen till att göra gott hör vi om i media varje dag. Att inte göra gott är att ge upp. Jag vill ha ett roligt liv, våga ta risker, starta bra saker och göra människor glada.
Om man skulle gå ut på ett torg en solig sommardag och ställa den frågan till människor, om det är viktigt att göra gott i livet alltså, så är jag säker på att de allra flesta skulle svara ja. Några skulle lysa upp och ge konkreta exempel på vad de gör när de gör något gott. De kanske hämtar grannens barn från fritids, hjälper till med läxläsning eller gör en webbplats för en kompis.
Några skulle svara ett säkert ja. En del skulle nog titta förvånat på en och undra vad det är för en onödig fråga.
Sedan kan jag tänka mig att ytterligare en grupp skulle gardera sig med att jo, ja, visst är det viktigt att göra gott men inte för vilka som helst. Helst vill man göra gott för sina närmaste, familj och vänner. Någon säger att man först får se till att klara sig själv för att först därefter göra gott för andra.
Det självklara goda omvandlas till en villkorad handling där värdet beror på vem mottagaren är i förhållande till givaren.
Slutligen svarar någon att man önskar att man hade möjlighet att göra mer. Ord som dåligt samvete för att man inte gör mer kan nog dyka upp. Det är lätt att fastna i tankar hur svårt det att hjälpa när man tänker att behovet är överväldigande stort.
Och någon gång under den här diskussionen tror jag att samtalsämnet skulle komma in på pengar. För vi är så vana att se hjälpande och givande som pengatransaktioner. Att köpa sig fri från sitt dåliga samvete är så lätt för den som har pengar över. Man köper sig ett gott samvete, i alla fall för stunden.
Att göra gott innebär dock och som tur är mycket mer än att ge en summa pengar.
Göra gott handlar också om att ge av sig själv, sin kunskap och den i vår tid så värdefulla tiden.
Att ge bort något med värde kan även innebära att ge av sin kunskap och att dela med sig av sitt intresse. Som att låna sitt öra till någon som behöver bli lyssnad på, hjälpa till att byta däck på bilen eller att hämta det där tunga paketet på posten när man ändå ska den vägen. För mig har det varit en ögonöppnare hur värdefullt det kan anses att få en stunds prat i lugn och ro tillsammans.
Att låna sitt öra till någon som behöver bli lyssnad på
De senaste sex åren har jag alltmer kommunicerat via olika digitala kanaler på internet. Jag erkänner att jag långt ifrån förväntade mig utsträckta händer som villigt skulle hjälpa med mig med svar på mina frågor. Men så blev det glädjande nog. Och inte bara kunskap även om det är stort att få, utan även vänner varav några tror jag faktiskt är för livet.
Genom mina vänner upptäckte jag ett för mig nytt sätt att sträcka ut handen och göra gott. Det var microlån, möjligheten att låna ut små summor, från $25 till människor som behöver ett litet kapital för att köpa sig grödor, varor till butiken eller en mobiltelefon att hyra ut.
Idén bygger på att det är många långivare runt om i världen som lånar ut små summor som tillsammans täcker låntagarnas behov. Organisationen som jag har valt att låna ut via heter Kiva och på deras webbplats kan jag exempelvis följa Stanley i Kenya, Ramona i Ecuador och Maaylir Group i Burkina Faso när de återkommer för att betala av på lånen. För mig är microlån mer än ett sätt att köpa gott samvetet, det är ett sätt att sträcka ut handen i världen och göra gott genom hjälp till aktiv självhjälp.
Ibland är det jag som behöver den utsträckta handen för att komma igång. Ibland är det någon nära, då kan jag göra gott. Ibland är det någon på andra sidan jordklotet. Bollen sätts i rullning för jag tror, nej, jag är övertygad om att den som fått hjälp av någon som gör gott, den är sedan benägen till att göra gott själv.
En värld med utsträckta händer. Den världen vill jag leva i.
