Att ge & filantroper – 14. #blogg100

Filantropin har länge varit på rejäl frammarsch i framförallt USA och Europa men de senaste åren växt sig större och större även i Sverige. Och de filantroper som vi ser växa fram idag kan snarare ses som ”riskfilantroper” som investerar både pengar, tid och expertis i projekt för goda ändamål samtidigt som de får tillbaka avkastning i form av en bättre värld och i vissa fall även pengar till ytterligare investeringar. Ett typiskt exempel på det är Skypegrundaren Niklas Zennströms ”Philanthropies”.

Men som sagt intresset för att ”göra gott” blir större och större även i Sverige, eller det är nog fel uttryckt…borde istället vara: filantroperna i Sverige börjar synas/accepteras mer och mer. För filantroper har funnits länge, men det har konstigt nog inte alltid setts som någonting hedervärt att ge bort pengar till välgörenhet, snarare förknippats med misstänksamhet (jantelagen igen?).

Nåväl ett gott bevis på att det finns ett större givande i Sverige är Tove Lifvendahls nyutgivna bok ”Att ge” som bygger på samtal med 10 svenska filantroper och strävar efter att ge en mer definierad bild av vad en filantrop gör.

Strax efter jul sände TV4 en intervju med en av filantroperna från boken; Gunilla von Platen och författaren Tove, hela intervjun finns nedan, se den gärna (om TV4 låter den ligga kvar).

Kungarna av filantropi, iallafall om man går efter donerat belopp, måste man ju ändå säga att Bill Gates och Warren Buffet som tillsammans skänker otroliga hundratals miljarder till välgörenhet. Dessa två herrar ligger också bakom kampanjen The giving pledge som de startades 2010 och som bygger på att få så många rika människor som möjligt att skänka minst 50% av sin förmögenhet till välgörenhet, enligt senaste kollen i Wikipedia lyckades dom få ihop 81 personer, se hela listan här.

Jag har inget stöd för mina antaganden, men med tanke på likheterna är det troligt att Gates och Buffets kampanjidé är tydligt influerad av de tankar som Andrew Carnegies ventilerar i sin artikel ”Wealth” år 1889 och som självklart påverkat många andra under åren. I artikeln beskriver Carnegie två livsfaser som han ansåg att alla rika industrimän skulle gå igenom:

• Den första fasen ägnar han åt att skapa sin rikedom
• Och under den andra ska han fördela sin förmögenhet till olika välgörande ändamål

Andrew föregick själv med gott exempel och gav bort hela sin förmögenhet innan han dog, och sammanfattade sin livsfilosofi i ett numera känt citat:

”The man who dies rich, dies disgraced”

Eller som den svenske filantropen och byggmästaren Sven-Harry Karlsson uttrycker det i boken ”Att ge”:

”Att bli den rikaste på kyrkogården ger ingen framtid”

Kram och godnatt //Christian